Natur
Långören liksom hela Torhamns yttre skärgård är synnerligen flack – ingen ö når över 10 m och Långörens högsta punkt är knappt 2 m. Fjärdarna mellan öarna är också grunda. Detta beror på att östra Blekinge är en urbergsslätt som stupar svagt mot Kalmarsund. På Långören finns flata berghällar, särskilt på uddarna i norr, för övrigt är berget täckt av blockig morän. Stränderna på östra sidan är grovt blockiga.
På öns sydsida finns vidsträckta strandängar med "korror" och ett rikt fågelliv. Kärr är vanliga mellan moränkullarna, till glädje för paddor, grodor och salamandrar.
Långören var förmodligen täckt av lågvuxen skog innan ön började utnyttjas för bete på 1600-talet. Under 1700- och 1800-talen var betestrycket hårt och landskapet, Skäret, blev helt skoglöst. Storskifteskartan från 1807 anger endast fem rönnar och ett törnbuskage på Skäret! Översiktsfotot från 1925 på denna sida ger också en bild av ett kalt landskap.
När betet upphörde omkring 1950 blev Skäret förbuskat, men röjningar och förnyat bete med kor och får från fastlandet har sedan 2000 återskapat ett halvöppet landskap. Innan igenväxningen började fanns det en rik ängsflora. Många arter, exempelvis orkidéer, har dock försvunnit under de senaste femtio åren.
I lotshuset finns tre utställningsskärmar som beskriver öns berggrund och inlandsisens spår på ön, Östersjöns historia och strandförskjutningen i skärgården samt kulturlandskapets utveckling. Naturen har genomgått en dramatisk utveckling med stora förändringar, både i långt och kort tidsperspektiv. Orsakerna finner vi i klimatet och människans påverkan under de senaste årtusendena och århundradena. Framtida klimatförändring med stigande havsnivå kan påverka ön i hög grad och även detta belyses.
Skärmarna förklarar i text och bild det nutida landskapet i ett historiskt perspektiv. Du kan också studera dem som PDF-filer här nedan. (OBS! Mycket stora filer!)
BERG och STEN
LAND och HAV
SKÄRET
Landskapets historia och naturvärden i Torhamns skärgård presenterades i ett föredrag vid Skärgårdstinget 2011.
Uppdatera denna sida
