Bebyggelse
Genom en tidsserie av lantmäterikartor från 1726-2007, kan vi följa lots- och fiskelägets utveckling under 300 år. Kartsviten bygger på kartor från 1726 (två versioner), 1807, 1878, 1922, 2007, se även Lantmäterikartor.
Kartorna med beskrivningar från 1726 visar att här bodde två lotsfamiljer (husen markerade med A) i närheten av nuvarande lotshustomten. Utöver ett ödehus (B) fanns det förmodligen ytterligare ett bostadshus. Storskifteskartan från 1807 antyder 6-8 bostadshus samt flera uthus, samtliga inom nuvarande byns norra del. Vid detta skifte delades ön mellan två släktgrenar och bygatan anlades utefter en nord-sydlig delningslinje. Vid laga skiftet 1878 hade byn vuxit betydligt söderut, till nuvarande Vanngårdsvägen. Den bestod då av 9 större hus (bebodda av lotsar och skärsdelägare) samt 5-6 mindre hus (bebodda av fiskare), de senare koncentrerade till byns sydöstra del.
Bebyggelsemönstret på häradskartan från 1922 skiljer sig obetydligt från 1878 års karta, totalt 18 bostadshus samt lotshus. Vid sekelskiftet 1800/1900 ersattes många äldre hus med nya, byggda i traditionell stil, 1½-plan med fyrdelad planlösning, ofta med senare tillbyggda verandor som vätter mot bygatan. Det finns dock fortfarande kvar några mindre parstugor från 1800-talet.
Under de senaste femtio åren har det tillkommit 6 fritidshus, de flesta i byns sydvästra del. De är byggda i en enkel, funktionalistisk stil. Två av dessa har tidigare ingått i Fortifikationens byggnadsbestånd. Totalt finns det nu 23 bostadshus, samt därtill lotshus och missionshus.
Långörens bebyggelse är beskriven i broschyren Långören 1726-2020 med förteckning över nuvarande ägare till bostadshusen. En utförligare dokumentation utfördes 2006-2007 av Johanna Olsson, En dokumentation av Långörens bebyggelse. Johanna har i sitt examensarbete vid Blekinges Tekniska Högskola även analyserat och jämfört bebyggelsemiljöerna på Östra Hästholmen-Ytterön samt Långören.
Uppdatera denna sida
